« hem
		Han hade samlat ihop alla sina urväxta kläder. På långt håll såg jag hur han kom släpandes med den stora kassen. Med en uppfodrande blick ställde han den framför mig och sade med fyraåringens klara stämma att det var en gåva.     När jag försiktigt försökte säga att de var för små, tittade han överseende på mig och förklarade att jag kunde ha dem när jag blev liten igen